
Det var så roligt att få jobba med Sussi i köket i går. Hon är så taggad och glad, vilket gör mig väldigt glad och inspirerad att hjälpa henne på alla sätt. Ska bli så roligt att följa henne när hon blir sockerfri och minskar i vikt varje vecka. Snart kommer hon att komma in i ett ketogent tillstånd och hon blir en fettförbränningsmaskin.
100,7 kg är Sussis start vikt. Jag kommer skriva hennes viktminskning här varje måndag, även om hur hon känner och mår under tiden. Jag hoppas och tror att hon kommer bli sockerfri inom tre veckor och får uppleva det jag känner nu när jag är helt sockerfri sedan 8 månader tillbaka. Det är obeskrivligt fantastiskt att vara helt sockerfri, tänk er att aldrig vara sugen på något, känslomässigt avtrubbad från socker. Man vill inte ha skräpmaten längre, en mycket märklig känsla faktiskt.
I går la vi hela dagen i köket, det här hann vi med:
Fläskpannkaka

Fröknäcke

Kesoplättar

Tortillabröd

Lasagne

Som sagt det är inte tråkigt att vara “Keto”
På onsdag försätter vi med pannkakor, crêpes och mera bröd. Jag ska göra allt för att hjälpa Sussi till ett friskare liv så kanske hon slipper få cancer som jag. Tillsammans är vi starka!
Jag är absolut ingen expert i området, men jag har läst på en hel del sedan jag fick min cancer. Jag är en jävel på att prata och förespråka den sockerfria och ketogena världen. Jag önskar alla en sockerfri vardag, vill ni hänga på så är ni välkomna. Som ni vet har jag hamnat här p.g.a min cancer, jag har lärt mig så mycket. Att äta en ketogen kost är det bästa jag ätit, att vara sockerfri för att svälta min cancer (om det går, men jag hoppas) är som att hamna i verklighet “är det så här det ska kännas, wow” Sockret påverkar oss på många sätt som vi inte förstår när vi befinner oss i sockerfällan. Som sagt svårt att förklara känslan när man är sockerfri, men den är toppen 🙂