Men va fan!
I går eftermiddag kom Dr. Roland förbi med mina bilder på cellerna. Men han hade tråkiga nyheter också, de har hittat vilande cancerceller i bukspottskörteln också. Men inga problem sa han, vi fixar det också med immunterapi, vi får bara ladda dina celler nu ytterligare lite extra. Men va tusan, räcker det inte med Myelom, suck….. Vad menas med vilande cancer egentligen, jag var tvungen att googla, men blev inte så mycket klokare, mer än att det är cancer som inte är aktiv ännu och det är ju bra. Men annars så sköter sig cellerna i labbet som de ska, lite långsammare än vad dem hade hoppats, men Roland är positiv.
Klart man får en liten klump i magen efter ett sådant besked, men det pendlar i mig just nu, ibland lite deppig och ibland, nu jävlar ska cancern bort. Positivt tänkande är så viktigt, så jag försöker alltid köra på det 🙂
Fick just ett samtal från Dr. Roland att de tillsatt 500 miljoner celler i min produktion av NK/T celler (immunterapi). Vad det innebär är väl att immunterapin blir ännu kraftfullare helt enkelt förklarat. Jag får säkert mer info under dagen.
Det pågående förloppet nedan:
Klart för i dag
I dag var sista dagen med förberedande behandling. Levern ska förberedas ordentligt säger dem, för när det sätter igång så kommer levern få jobba en del med behandlingen. Det känns redan bättre nu när jag pratat med alla på labbet, de säger att jag inte behöver oroa mig, så jag försöker väl med att vara lugn då.
Lite blandat med bilder här nedan:
Micke sköter sin hygien
Dr. Roland och Micke
Påkopplat dropp med bra grejer
Dr. Roland förklarar allt som pågår
Go å gla sköterska
Vi bor på 40:e våningen! Först vågade jag knappt gå mot fönstret, men nu är det inga problem, man vänjer sig.
En liten film från labbet/kliniken
Här ligger man och softar
Nu är det dax igen
Jaha, då är vi snart på väg till kliniken igen för mer förberedande inför den stora påfyllningen av “Car T Cellerna”, som sker på söndag kl.14.00 (2/2-2020, kl.2)
Det börjar bli nervöst i magen, det närmar sig och jag får magknip och måste springa till toan. Men att jag gör rätt är jag helt säker på, vad har man för val liksom. Jag måste prova denna nya behandling utan cellgifter innan jag tar beslutet, cellgifter eller inte. Jag är inte så sugen på cellgifter, det är nog ingen, även om det har hjälpt en del människor. Så mycket biverkningar och många blir aldrig återställda, ja t.o.m dör av cellgifterna istället för cancern.
Ja fy fan just nu snurrar det i huvudet på mig. Men INGEN ska komma och säga att jag inte gjorde mitt yttersta för att förinta cancern iaf. Jag har under tre år ätit ketogen kost för att inte mata cancern med socker, jag har tagit olika typer av stamceller, NK celler och mycket annat som förmodligen gjort att min cancer legat relativt still.
Jag har en enormt stor livsglädje och älskar livet med alla mina nära och kära. Det är ju så roligt att se barnbarn växa upp, det är skit kul att ta ett glas vin med DIG, det är fantastiskt spännande och skit kul att leva med Mikael, mycket galet har vi gjort och kommer att göra, hahaha… Nej för fasiken, jag har inte tid med cancer, nu ska den jäveln bort, schas cancer schas 🙂
Nu ska jag piska upp mig själv och tänka positivt resten av dagen, med eller utan magknip/diarré, hahaha…. Detta ska fungera och ge resultat!!!
Tråkigt emellanåt
Det är riktigt tråkigt att vakna 02.00 er tid, jag bara sitter och väntar tills ni vaknar, hahaha… Ska snart till poolen men man blir trött på det också. Ja som ni förstår är det rätt tråkigt nu.
Dagens höjdpunkter:
- 03.00 Frukost, eventuellt behandling om det inte är ledig dag
- 04.00 poolhäng med datorn i knät
- 09.30 lunch
- 12.00 middag
- 16.00 massage
- 18.00 sova
Det här är höjdpunkterna förutom när jag facetime:ar med er. Så nu väntar jag på att ni vaknar så jag kan ringa, hahaha….
Wow! Direktsänt från labbet
Dr. Roland skickade bilder och film från labbet. Mina celler! <3
Så häftigt, jag är exalterad!
Klar för i dag och nu poolhäng
Nu var det klart för i dag, det tog bara 1 timme på kliniken i dag. Jag fick detox för levern och c-vitamin och något annat som jag inte riktigt fattade, men jag är inte orolig, de vet vad dem gör. Men det är förberedande för mina Car- T celler iaf. Micke fick också lite grejer som gör gott.
Som vanligt håller jag mig i skuggan med mitt vita skinn, medans mannen solar sig snyggare. Fan så orättvist alltså, hahaha…
Bara lite blandade bilder nedan:
Här ligger vi och tar kort på varandra
Patric fyller mig med allt jag behöver
Solnedgång från 40:e våningen där vi bor
Tar bilder från varit håll, hahaha…
Tuktuk race
Lillkillen körde oss
Vind i håret, men man kan knappt andas för alla avgaser, fy
Äta frukost kl.03.00 har blivit en vana
Nu har man kommit in i Thai-tiden ordentligt. Nu vaknar vi 08.00 här (hemma 02.00) äter frukost runt 09.00. Jag har rätt svårt att ställa om mig faktiskt, det tar lång tid.
Snart är det dags att gå till kliniken igen, mer förberedande inför den 2/2-2020 kl.2 (14.00) Vi får väl se hur jag mår efteråt, hoppas det inte blir för jäkligt bara. Jag är till och från rätt nervös faktiskt, men det känns helt okej och jag tvivlar inte på forskarna. Dr. Roland, Dr. Lee och Dr. Ban (vet inte hur det stavas) känns helt trygga i sin sak. Dessutom bästa sköterskorna på plats, man märker inte ens när dem sätter nålen, har aldrig varit med om så bra “infartssättare”
Så här går det till
Se länken nedan för bättre bilder, jag har lagt ut länken tidigare, men många har missat den så därför la jag in bilder som jag fotat från datorn, hahaha… Vill inte att ni ska missa sådan spännande saker 🙂
https://lottaelmer.se/wp-content/uploads/2020/01/CAR-T-Basics.pdf
En tysk man med Multiple myeloma
Ni som känner mig och min man känner också till att vi båda är lite översociala, hahaha…. Kanske fel ordval, men vi gillar att prata med folk och jag vågar nog påstå att Micke är snäppet värre än mig, ja då förstår ni 😉 Allt från att ordbajsa i hissen, vid poolen, frukosten, jag typ överallt. I går träffade vi ett Tyskt par där mannen har Myelom “Multiple myeloma” som jag, vad är oddsen liksom?! Vi bjöd in dem på vårt rum och visade vad jag får för behandling och naturligtvis blev de väldigt intresserade. Så nu har Micke promenerat bort till kliniken med dem där de får träffa Roland i dag. Det som var till deras fördel är att Rolands första språk är just tyska. Mannen var själv läkare, narkosläkare och hans fru var sjuksyster, så de var båda lite insatta och så klart väldigt nyfikna på behandlingen jag får här. Dessvärre erbjuds den inte behandlingen i Sverige ännu. Vad jag tycker om svensksjukvård har ni väl redan förstått.