Vart börjar man!
Corona har säkert påverkat de flesta av oss på något sätt och värre kommer det förmodligen att bli.
Själv har jag varit riktigt försiktig p.g.a min cancer och astma, jag tillhör riskgruppen, dessvärre. Det suger kan jag lova, jag var ute sist bland folk den 9/3, då var vi på Gondolen och åt middag, på fredagen den 13/3 hade jag tre väninnor här hemma på middag. Men snabbt därefter förvärrades läget och jag började förstå allvaret i detta, det skulle begränsa mig mycket.
Nu har det gått två veckor sen jag rörde mig som vanligt ute bland folk, det är så ensamt, fy. Jag kan inte träffa barnen eller barnbarnen vilket plågar mig enormt mycket. Men man får försöka få dagarna att gå, jag gillar ju att stå i köket så det räddar mig mycket just nu. Jag promenerar rätt mycket, försöker gå en mil om dagen, tränar hemma via Youtube, det funkar rätt bra ändå. Städar och städar, fast det inte behövs, dammsugaren åker fram fler än en gång om dagen, hahaha…. så fort mitt öga ser något litet på golvet så är jag där och dammsuger. Sen blir det mycket FaceTime med barnen och vänner och en hel del tv-tittande.
Det pendlar rätt mycket från halv-ångest, snudd på tårar och bedrövelse. Jag tänker på alla sjuka och de som eventuellt kan bli sjuka och faktiskt dö. Jag vill inte att någon jag känner varken ska vara sjuk eller ännu mindre dö, nej nej det får inte hända. Sen har vi alla företagare som blir så hårt drabbade, som måste säga upp personal och riskerar att gå i konkurs. Vi kommer förmodligen att få se många många konkurser nu. Vi kommer få se familjer som får gå från sina hem, hur ska de ha råd att betala för sitt boende när dem blivit av med jobben. Ja just nu känns det som om det går åt helvete faktiskt.
Jag har en dotter som arbetar på ambulansen, hon har även tjänstgjort på Corona-bilen. Jag är livrädd att hon och barnen ska bli sjuka, men vad gör man, hon måste ju jobba. Den andra dottern hade planerat för barn nr 2 nu, men nu vill dem avvakta med det, vilket jag förstår. Det ställer till det väldigt mycket på alla möjliga sätt för oss alla.
Jag ska/skulle få mer behandling för min cancer under påsken, det kan jag nog titta mig i röven efter, behandlingen får vänta helt enkelt. Att resa till Thailand nu blir nog inte aktuellt. Bara en sådan sak!
Sen ser vi olika på Corona, en del tycker att det “bara är en vanlig influensa” för en del som blir sjuka så är det nog så, men för många andra är det livshotande. Här måste vi hjälpas åt att hålla smittan i schack, alla kan inte få Corona samtidigt, då går det verkligen åt helvete. Sjukvården gick på knäna innan och hur kommer det går nu? Ja det kan vi bara spekulera i tills vi vet.
Hur som, vi får försöka hålla humöret uppe trots att vi alla blir drabbade på något sätt. Det är nu vi märker hur sårbara vi är, var rädd om dig och alla andra, så löser vi detta tillsammans. Stanna hemma när du är sjuk!
Jag vill avsluta med ett STORT tack till alla inom vården, ni är så jäkla grymma. Jag älskar er och ert fantastiska arbete! Jag är så stolt över min dotter som dagligen tar hand om er som är svårt sjuka, hon riskerar faktiskt sin egen hälsa varje dag för att rädda DIG. Tack för att ni finns <3
