Den 24/4-20 blev jag sjuk i Corona.

Efter ca 7 månader gjorde jag ett nytt test för antikroppar, fredagen den 20/11. Jag har kvar antikroppar!!! Ett härligt och lugnande resultat, man vet inte riktigt när antikropparna avtar eftersom det är från person till person. Hur länge just jag kommer att ha antikroppar vet ingen just nu, därför kommer jag att kolla upp det varannan månad har jag tänkt.

Självklart måste jag vara försiktig så att jag inte för eventuell smitta vidare även om jag själv inte blir sjuk just nu. Håll avstånd och tvätta händerna, jag tror även på munskydd vid trängsel i kollektivtrafiken och butiker.

Var rädda om er där ute!

Bjuder på denna bild, ni ser ju all sprit i bakgrunden, hahaha…, tar handspriten slut så har jag annat att ta till. Men invärtes blir det ingen förrns jag är frisk igen.  

Nu är det förmodligen min tur att få skiten.

Det började i torsdags då jag blev tjock i näsan och lite raspig i halsen, inte ont, inte sjuk. Tänkte att det är ju pollen, som säker många många andra tänker (sluta tänk i dem banorna). I går blev det lite värre och lite huvudvärk tillkom. Dessutom ont i benen typ, vaderna och baksida lår, känns nästan som träningsvärk men ändå inte, mer pirr och ont, skum känsla. Dessutom vaknade jag 8.30, det är sovmorgon deluxe för mig. Går upp och tar mina C-vitaminer och lite annat jag tar dagligen. Dessa C-vitaminer som jag har just nu är rätt stora tabletter, rätt svåra att svälja, så jag tar alla 4:a och tuggar sönder dem och sväljer ner med vatten, smakar så illa kan jag säga, mycket surt så tungan krullar sig och inte alls gott, men va tusan det är snabbt gjort. Men i morse kände jag INGEN smak, det var då jag fattade att jag förmodligen har råkat ut för Corona, jag kan ju inte vara hundra % säker då jag inte tagit testet. Men symptombilderna stämmer bra.

Nu är det bara vänta och se hur det fortlöper, har jag tur blir det inte mycket värre. Men eftersom jag har min cancer (nedsatt immunförsvar) och mild astma så är jag i riskgruppen. Så naturligtvis är man lite nojig, men jag känner mig ändå stark, har Corona fått fäste i min kropp ska den jäkeln få kämpa mot mig kan jag lova. Jag har en “obotlig” cancer, inte fan ska Corona få ta mig då. Jag ska kämpa som tusan om det blir värre. Men eftersom jag alltid försöka tänka positivt så har jag bestämt mig att det inte ska bli värre än så här. Hög feber har jag inte fått ännu, min normala temp ligger på ca 36.4-36.6 kanske, nu ligger den på 37.5, men det är ingen feber, feber börjar vid 38 och över.

“Normal kroppstemperatur hos vuxna brukar ligga mellan 36 och 37.5 grader. Inom sjukvården kallas intervallet 37.6–37.9 grader för förhöjd kroppstemperatur – om temperaturen överstiger 38 grader räknas det som feber. Hög feber hos en vuxen brukar räknas från 39-40 grader och när febern överstiger 41 grader kan temperaturökningen i sig vara skadlig”

Hur kunde detta hända tänker man då, har jag inte varit försiktig. Jo för tusan gubbar, jag har verkligen varit försiktig.

• Handlar allt på nätet, besöker inga butiker.
• Promenerar dagligen med 2 meters avstånd så ofta det går.
• Har träffat några väninnor med långt avstånd.
• Fixade naglarna där jag först kollade att vi var ensamma, första kunden för dagen, hon hade munskydd och jag hade ett riktigt munskydd, med ventil, ett sådant man har i vården då man tar hand om Coronapatienter
• Har inte träffat mannen på över 6 v, snart 7 v. Sitter mest hemma förutom promenaderna.
• Tvättar och spritar hela tiden

Jo jag har varit jätte försiktig hela tiden, men det räckte kanske inte fullt ut. Det är oerhört smittsamt, förmodligen har det kommit genom luften från någon då jag varit på promenad, svårt att veta och har mindre betydelse. Ska du klara dig helt och hållet, gå inte ut.

Som ni vet har jag ju min vän Colin som var riktigt illa ute ett tag, det var nära kan jag säga, fy vad rädd jag var. En av mina närmaste vänner är hans fru Catharina, vi grät floder, det var så hemskt. Nu är han hemma, men svag fortfarande, Se länken här:

https://www.tv4play.se/program/nyheterna/12582142?utm_source=permalink&utm_medium=sharing&utm_campaign=tv4play_sharing&fbclid=IwAR2HyD6KFciNTCv2ciDXlN8FzPAe_B3vfX5erkV4LAwV70VysmJyLahbZ9U

Sen hade jag två vänner till på Sjukhuset, ett par, dock inte på intensiven, men med mycket syrgas, 5 liter, det är mycket. Kvinnan är hemma men mannen är kvar. Men det gick bra, tack och lov. Jag var livrädd för deras hälsa.

Nu hoppas jag att det inte blir mycket värre, sen ska jag testa mig för antikroppar så fort jag kan.

Jag kommer skriva lite här hur det fortlöper för mig.

Var rädda om er, håll avstånd, tvätta händerna…….. ja ni vet nog