Som ni alla vet vid det här lagret så är jag drabbad som många andra av cancer, blodcancer Myelom. Far åt pipsvängen Myelom helvete!!! Ja det är exakt så jag känner, försvinn för fan bort från min kropp. Men som ni vet har jag också gjort allt i min makt för att “mota Olle i grind”
Det var en vän som skrev för ett tag sedan “vilken tur att du har fått hjälp Lotta” vännen menade då att det var tur att jag fått hjälp att ändra kosten, hitta rätt tillskott osv. NU VILL JAG UNDERSTRYKA ATT INGEN JÄVLA HJÄLP HAR KOMMIT TILL MIG, HÄR FÅR MAN FAN HJÄLPA SIG SJÄLV. Jag har doktorerat på dagar, kvällar och nätter i allt vad som rör min sjukdom och hur jag eventuellt ska få bukt på den (om det går) Men viktigt för mig är att inte ge upp och att vara beredd att prova allt som jag mår bra av. Jag mår prima i dag, jag tror det beror på den Ketogena kosten och många bra tillskott som jag tar. Sen kommer jag resa för att ta C-vitamin och B-17 intravenöst så småningom.
Men nu till det som gör mig lite sur faktiskt.
För snart ett år sedan fick jag min diagnos, närmare bestämt den 4 februari 2017. Jag blev sjuk i lunginflammation november 2016, det var då man upptäckte att något inte stod rätt till, man misstänkte Myelom. Jag skickades runt och kom sist till Karolinska där en läkare berättade för oss att jag har Myelom. Jag har cancer, blodcancer, wtf, nej hur gick det till? Det bara snurrar i skallen på mig, jag ska dö, jag kommer att dö nu, jag vill leva!!. Några dagar med natt-ångest, men sen slog reptil-hjärnan till på mig. Det måste finnas något jag kan göra själv, det var då jag började läsa allt jag kom över. Men hur som, läkaren berättade om sjukdomen (jag var redan påläst, så han berättade inget nytt) och sen var det inget mer med det. Vi gick hem, jag får ta prover var tredje månad för att se om det skenar iväg eller håller sig stabilt. Provsvaren får jag böna och be om att få, jag vill ha det på papper, jag vill ha labblistan och att det ska gå fort. Det slutar med att jag får fixa labblistan på egen hand också. Jag skulle ha fått ett återbesök i oktober, men ingen kallelse kom. Det blev november, december, januari, men nu i februari ska jag få komma, skandal faktiskt, fyra månader senare. Är det så det ska vara? Är det den vård man får, träffa en läkare en gång på ett år, ingen har erbjudit mig samtal med sköterska eller något annat. Skandal!!!! Här lämnas man med en kronisk cancerdiagnos och INGEN från sjukvården undrar hur man mår. Jag tycker att det är märkligt. Jag ville ha ett möte redan i september med min läkare, men han talade om för mig att det gick inte eftersom han var tvungen att ta hand om dem som var sjuka, riktigt sjuka, så jag får allt vänta till det planerade mötet i oktober. Okej, jag fattar väl det, hade inte riktigt förstått att han var så upptagen, men självklart väntar jag på min tur i oktober. Men fyra månader efter det planerade återbesöket, det tycker jag är för jävligt. Nu ser ni till att rösta på rätt parti så vi får en bättre sjukvård och mycket mer pengar till den. Nu är jag en ganska stark person (tror jag) som aldrig ger mig och tar reda på saker själv, men tänk på andra som kanske inte har samma jävlaranamma som jag. Fan det är för jävligt att bli helt lämnad med en cancerdiagnos ensam. Jag har sådan tur att jag har bästa bästa mannen i mitt liv, som hjälper mig med allt var det gäller min cancer, allt från Ketogena maten till tillskott osv….
Nej, skämmes ta mig fan svenska sjukvården. Stackars all sjukvårdspersonal som går på knäna och sönderstressade läkare. Mer pengar till sjukvården NU. Detta är som ett skämt, nu kokar jag av ilska. Jag vill understryka att det inte är något fel på min läkare, han gör nog fan vad han kan för att hinna med alla sina patienter. Det är inte han som är dum i huvudet, tvärt om, han har nog fan huvudet på skaft. Men våra politiker bör tänka om och göra rätt. Man kan väl för fan inte skära ner i sjukvården, är det någon gång i livet man vill ha hjälp så är det väl för fan när man är sjuk. Just nu känns det som om jag måste slå mig in i politiken också, hahaha… jäklar vad jag skulle härja runt där, hahaha…
Här nedan är mina senaste provsvar, allt som det är * på är dåligt. Riktigt vad allt betyder är oklart, men det mesta har jag koll på. Nya prover ska tas i morgon och återbesöket den 13/2 (4 månader för sent bara, grr..). Men under ett år har iaf proverna sett någorlunda stabila ut, om det har att göra med mina ändrade livsvanor vet jag inte helt säkert. Men jag vet iaf att jag mår mycket bättre nu än vad jag gjorde för ett år sedan. Så om ketogen kost och tillskott av olika slag hjälp mig är för tidigt att svara på, men jag kämpar på så får vi se. Mer kan man inte göra, än att försöka. Men man kan försöka låta bli socker och kolhydrater som cancern “äter” så kanske det hjälper till. Så till er alla fina vänner/cancervänner, GE INTE UPP! och ge fan i sockret.
Sen vill jag ge alla er som arbetar inom vården en stor eloge för det enorma jobb ni utför. Ni är så grymma, tack för att ni finns och vill hjälpa andra med den skit lön ni har. En skam det också, att inte ni får ordentligt betalt. Snart har vi ingen vårdpersonal kvar om det inte blir en ändring.
Så, nu måste jag ta ett par djupa andetag och lugna ner mig, hahaha… Blir lite lätt upprörd när jag tänker på vården och politiker.
Ha en fin dag!
