I dag på gymmet fick jag mig en tankeställare, det har jag fått många gånger under mitt liv. Jag tror man behöver det ibland, man liksom återställer sig själv eller som kaffemaskinen renar sig själv eller som frysen, frostar av sig själv. Jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Jag lyssnade på en podd om en kvinna som mist sin man, han tog självmord. Det var så enormt gripande och det var tur att jag svettades som en gris, för då såg ingen skillnad på mina tårar och svetten.
Helt plötsligt blir småproblem skrattretande. En kväll började jag och Micke tjafsa om vem som skulle ha powerbanken. Nu i efterhand så känns det bara så löjligt, hahaha…. en powerbank, vem fan bryr sig, hahaha…. Nu är varken jag eller Micke långsinta, sådana saker lämnar vi oerhört snabbt och blir såklart vänner igen efter 5 minuter. Men helt plötsligt får man sig en tankeställare om vad som är viktigt i livet.
Vissa saker gör gör oss bara starkare tillsammans, glöm inte det. Det jag ville framföra egentligen med det här är:
Bråka inte om småsaker, livet är bara till låns, ingen vet när du eller din käraste är kallade. Jag brukar säga till Micke “När jag dör måste du ta hand om barnen och barnbarnen” han svarar “Vem säger att du dör före mig” Ja, det är sanningens ord faktiskt, även om jag har cancer så kan vadsomhelst hända, när som. Jag är ofta rädd för att mista Micke, mycket räddare än för min egen bortgång faktiskt.
Jag älskar livet och har så mycket livsglädje! Var rädda om varandra och såra inte i onödan, var INTE långsinta. LIVET ÄR BARA TILL LÅNS och så härligt att leva. Njut av livet, varje sekund och tillsammans med dem du älskar.
