Nu har det blivit vardag igen. Det är som om hjärnan kopplas bort helt en stund, man vet inte vilken veckodag det är, men det är väl det som kallas för avkoppling/semester. Härlig jul med familjen, även om inte hela familjen kunde närvara så var den ändå väldigt bara och skön, lugnt och härligt. Naturligtvis kom tomten som vanligt.
Ny År lika bra den, den firades med goda vänner. God mat och passande dryck till det. Inga skandaler och inga nyårslöften utlovade som vi inte kan hålla.
Jag hoppas innerligt att jag och alla andra jag känner får uppleva jul och nyår igen, 2018/2019. Älskar livet!
Jag kämpar på med mitt Myelom, äter ketogen kost som jag mår prima av, 16 timmars fasta varje dag (nästan varje dag iaf), lite tillskott som jag tror på. Det fungera bra, inge synd om mig ännu iaf, ni kommer få dras med mig många år till och den dagen jag blir sjuk i min cancer kommer jag gnälla som fan, hahaha…. och då är det dags att tycka synd om mig 😉 Men naturligtvis är vetskapen om att man har en dödlig sjukdom lite skrämmande ibland, men man måste leva varje dag och vara glad för den. Tänk på det alla ni som är friska, det kan vända fort, var snälla mot varandra och häng inte upp er på småsaker. Det finns alltid värre saker att bråka om eller bekymra sig för. Ge massa kärlek till varandra och ska ni kivas så bli vänner snabbt igen, för en dag är det för sent att be om förlåt. Ja, ni fattar nog, synen på livet blir lite annorlunda när man ställs inför en obotlig sjukdom. Jag kan bara hoppas att det jag anstränger mig för att göra själv hjälper mig till några extra år och att forskningen går fort fram så att man kan få leva länge med Myelom och andra cancer former. Men jag klarar mig bra psykiskt just nu iaf, men det är väl för att jag inte fått symptom ännu. Men mina värden hade nu sist faktiskt blivit lite sämre, har inte velat skriva det förut, men så var det. Men det är knepigt för en del värden sämre och en del bättre. Men nu hoppas vi på att de nya värdena är bättre som ska tas i jan/feb.
Jag kämpar också för att behålla vikten, jag går fortfarande sakta neråt, men det gäller bara att hitta en balans och äta mer fett. Det får väl bli mitt nyårslöfte då, att inte bli för tunn. Ingen fara ännu, jag väger 66 kilo/164 cm och kan enligt normer gå ner till 50 kg. Men sen februari då jag var överviktig så har det bara fortsatt nedåt. Men det är så klart bra att vara normalviktig, men det får inte fortsätta i denna takt. Men det kan vara så att när min kropp nått sin normalvikt så kanske det stannar upp, vi hoppas på det. Jag ska också börja träna, min svärson som är PT ska hjälpa mig att bli lite starkare, det ser jag framemot mycket. Min kropp behöver vara i toppform om den nu skulle få för sig att insjukna, då gäller det att man är stark nog att klara av utmaningarna man står framför då.
Vikt | BMI | Klassifikation |
---|---|---|
under 43 kg | under 16 | Svår undervikt |
43-46 kg | 16-17 | Måttlig undervikt |
46-50 kg | 17-18,5 | Svag undervikt |
50-67 kg | 18,5-25 | Normalvikt |
67-81 kg | 25-30 | Övervikt |
81-94 kg | 30-35 | Fetma grad 1 |
94-108 kg | 35-40 | Fetma grad 2 |
över 108 kg | över 40 | Fetma grad 3 |
Sen 4 februari 2017 har jag ätit ketogen kost, bästa maten och helt sockerfri i snar 1 år, wow säger jag bara. Inget ont som inte har något gott med sig trots allt.