Äta på stan

Bildresultat för äta ute

I bland, eller rätt ofta faktiskt när jag är ute på stan och ska fika, äta och dricka vin så känner jag mig lite jobbig. Som ni vet så äter jag inte socker eller kolhydrater längre, eller extremt lite kolhydrater, inte över 20 gr om dagen.

Jag står där och läser menyerna och ser att jag behöver fråga om det finns möjlighet att kombinera en egen rätt. Då tittar de lite konstigt på mig och man ser att det inte är det roligaste de hört i kväll. Men jag fortsätter med mina önskemål och fortsätter på vinet, “kan jag få se vad ni har för vin” (för de har ingen vinlista just här) ” Vi har husets och den här……..” Okej säger jag, kan du ställa flaskorna här så jag kan få kolla upp dem på systembolagets hemsida eller googel.

Nu är det irritation på riktigt kan jag lova, hörde jag en suck också, ja det gjorde jag nog faktiskt. Flaskorna ställs/slängs fram och sen börjar jag jaga vinet med mindre än 3 gram socker per liter. Oftast, nästan alltid lyckas jag efter en stund hitta ett vin jag kan dricka.

Nu kan jag beställa, samtidigt som jag ber om ursäkt för att jag har trasslat till det och berättar om cancern och förklarar att cancer äter socker. Då helt plötsligt blir det ödmjukt men samtidigt väldigt tyst. Folk vågar inte prata om cancer, antagligen vet de inte vad de ska säga helt enkelt och det förstår jag. Vad fan säger man!? Det bästa är när man får en fråga om cancern “jaha, äter cancer socker?” Eller när de frågar från början “är det av någon anledning du vill avstå socker och kolhydrater?” Jag ska nog börja hädan efter att starta med att säga ” Hej, jag har cancer och behöver äta en speciell kost och dricka ett vin som har mindre än 3 gr socker per liter” Så sliper personalen sucka och jag sliper känna mig jobbig.

Ja, det här var väl ett litet problem egentligen i det stora hela. Jag är så glad så länge jag får vara frisk i cancern, kan man säga så? Ja ni fattar, ingen symptom.

FUCK CANCER!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.