https://www.tv4play.se/program/link/11794880

Jag är så glad att jag är helt sockerfri sedan 1,9 år. Jag hoppas och tror att många kommer att uppmärksamma detta och ändringar kommer att ske. Jag hoppas att livsmedelsverket tar sitt ansvar och belyser hur farligt sockret/kolhydrater är, nya riktlinjer behövs. Jag hoppas även att sjukvården får upp ögonen och informerar patienterna om sockrets inverkan på oss.

Jag kan inte mer än att be er läsa på om socker och vad den gör med oss, men eller utan cancer så är det åt helvete med det vita giftet.

Må väl vänner!

Jag har inte skrivit på länge och det av en anledning. Innan ni börjar läsa vill jag bara säga att jag INTE fått hjälp av svenska sjukvården, allt får man göra själv.

Nu ska jag äntligen berätta vad jag har fått hjälp med. Jag har fått stamceller för att bota/hålla mitt Myelom i schack, utan cellgifter . Av tre forskare, från Kroatien, Usa och Schweiz. Jag ingår i deras forskningsteam.

Det hela började med att jag träffade en man som har med stamceller botat sin diabetes samt sin levercancer och bukspottkörtelcancer . Han satte mig i kontakt med den ansvarige läkaren och jag hade en jävla tur som fick träffa honom. Vi hade vårt första möte i Zürich den 31/5-18, en underbar, rolig och lättsam människa. Kunde detta vara sant, skulle lilla jag få turen att testa detta, jooo det var sant, jag får vara med i deras team. Jag tvekade ALDRIG!

Efter vårt första möte som faktiskt var i två dagar så bokade vi ett möte i Bangkok den 16/7-18, där en av klinikerna finns. Här fick jag börja med att gå till sjukhuset i Bangkok och ta en otrolig mängd med prover. Efter det renade de mitt blod från allt möjligt, metaller, kolesterol……. . Det var en konstig upplevelse, de tog ut mitt blod ur ena armen som filtrerades i en maskin och sen fick jag tillbaka det rena blodet i foten, det gick alltså runt, från mig in i maskinen och tillbaka. Det tog två timmar totalt. Jag fick också C-vitamin intravenöst, som kapslar in cancern. Dessutom passade jag på att göra en tarmresning, haha…. ja det var ju en upplevelse kan jag säga, 25 liter vatten sköljde mina tarmar, fy fan, hahaha… men efteråt kändes det väldigt bra. Jag mår nu hur bra som helst och känner mig så trygg, dessa killar vet vad dem gör. Forsknings centret ligger i Hong Kong där de naturligtvis har de allra senaste tekniken och är några år före många andra i stamcellsbranschen.

När jag kom hem till Sverige igen och tog nya prover så var alla proverna bättre på bara någon vecka, bara lite bättre, men än då, och då bara på en blodresning och C-vitamin.

Min hematolog här hemma vet ingenting om vad jag gör, det är ingen ide att berätta. Han vet inte ens att jag går på en ketogen kost. De är inte mottagliga för sådant, jag frågade vid ett tillfälle om det fanns något jag kunde göra på egen hand “nej du kan inte göra något”. Dessutom ska han sluta och börja jobba inom läkemedelsindustrin. Jävligt tråkigt då vi behöver våra läkare i vården, men jag förstår honom, den pressen och stressen och dåliga arbetsförhållande som de har så är det nog lätt att gå till något annat jobb, dessutom antagligen bättre betalt.

Nytt möte bokat i Bangkok den 12/9-18, nu ska jag få mina stamceller. Jag var sjukt taggad men jäkligt pirrig. Första dosen stamceller fick jag lördagen den15/9, blev lite trött men det gick över fort. Efter två dagar var jag full av energi, helt galet.

Behandlingarna fortsatte den 18/9-18 gjorde jag tre stycken förbehandlingar som stärker min kropp.”Myers´ Cocktail” “Oxygen Therapy” “Bemer terapi” Ni kan själva googla, men detta för att min kropp ska ta emot nästa dos stamcellerna på bästa sätt. Hur som så mår jag just nu riktigt bra. Sen har jag också läst om dessa behandlingar där några skriver emot dessa, men så är det ju alltid. Vi får bara hoppas att det fungerar väl på mig. Men det är så klar stamcellerna som ska göra mig levande utan att cancern bryter ut eller i bästa fall försvinner för gott.

Den 20/9-18, nu får jag mera stamceller, är lite nervös för detta är en annan sort, men det grejade jag bra. Känner i kroppen hur stamcellerna jobbar, det är en konstig känsla, som om det pirrar lite här och där, mest i läpparna och fingrarna. Jag fick även “Placenta” som är immunförstärkande mm.  Nu till dagens datum 22/9-18 har jag fått ca 70 miljoner stamceller. Jag känner mig hoppfull och tacksam.

De har redan botat tre stycken med just min kroniska cancer, Myelom, sägs det, så det är på gång gott folk, jag känner hopp. Men det är fortfarande lite tyst om detta, ja inte i forskarvärlden men vi gemene man får inte veta. Dessutom så ska ni veta att Karolinska öser in pengar till forskning i Hong Kong, vilket är bra så klart.  Så lite känner jag trots allt att jag får tillbaka på skatten.  Men grejen är att det botar all cancer i dag och det utan cellgifter. Det pratas stort om att cellgifter kommer att bli ett minne blått och förbjudas. Bra eller dåligt vill jag inte uttrycka mig om, men det jag vet är att cellgifter bryter ner kroppen totalt och ofta tillkommer det bestående men. Då undrar säker jätte många och gärna vill ifrågasätta detta, hur fan vet jag det? Jag litar helt enkelt på det team jag har runt mig. Självklart ropar jag inte hej förrän jag är över ån. Men med framstående forskare och stort förtroende för dem så vågar jag ändå tro på detta. Jag kan ha fel eftersom jag inte är över ån ännu, men det får tiden utvisa såklart.

Jag vill vara noga med att säga att stamcellerna inte är någon “alternativ terapi” utan görs av forskare på högsta nivå. Det finns också många olika typer stamceller. Men det är en hel vetenskap i sig, jag förstår det hyfsat bra men inte så att jag ska skriva om det här, jag är jäkligt påläst som många av er vet men jag är låååångt ifrån någon som ska uttala mig ingående om stamceller och dess funktioner. Jag har också stor respekt för svensk sjukvård och för alla er som väljer blint att gå den vägen. Jag är ingen besserwisser som hävdar att jag har alla rätt, långt därifrån. Men jag vill gärna dela mina erfarenheter och vad jag vill tro på så här långt. Sen får vi se vid nästa provtagning vad som hänt med mig, det är väl då eventuella belägg kan hävdas.

Som sagt, vi är alla vår egen doktor till en viss del. Jag kan inte i dag säga att jag inte kommer gå den traditionella vägen för att försöka bota/leva längre med mitt Myelom. Men jag kan säga att jag inte är sugen på cellgifter. Jag tänker försöka med allt annat först. Jag har redan lagt om min kost helt till Ketogen kost för ca 1 år & 8 månader sedan, vilket har haft stora fördela för mig, jag tror dessutom att det kan ha gjort att jag fortfarande mår bra trots min cancer. Jag tar också olika tillskott som jag tror kan ha gjort mig välmående.

Men alla gör som dem vill och vad dem anser är bäst för dem själva. Heja alla kämpar där ute!

Jag kommer med mer info när nya prover är tagna i Sverige, någon gång under oktober/november skulle jag tro. Nu håller vi alla tummar för varandra.

Kom ihåg, det finns inga rätt eller fel, så jag betackar mig för eventuella otrevliga påhopp om att jag skulle vara en hemsk “alternativare”. Jag är säker på att alla gör det bästa för dem själva och vad de anser vara bäst för dem. Jag har inget emot de som väljer traditionell vård eller dem som vill prova alternativt eller vad som. Vi är alla goda människor tror jag.

Skickar lite kramar till er som behöver <3

PS, Jag ska till Kroatien den 2/11 😉 spännande fortsättning följer……… mer behandling då……… mer stamceller….. Min bror kommer att följa med för att bota sin Kol. Mer om det framöver 🙂 Hoppet är det sista som lämnar människan.

Ha en fin dag!

För en tid sedan blev jag spådd, där det framkom att det kommer att ske mirakel. Är det de som händer nu? Jag vet att ni är nyfikna men det kommer ni att få vara en tid till. Jag har haft mycket givande möten här i Zürich och jag är så glad och tacksam för det.

Ni har en kropp, var snäll mot den (jag misshandlade min många år) tänk på vad ni äter och rör på er .

Ni har fina vänner, var snäll mot dem, var inte långsinta, var förlåtande ist, livet är för kort för att inte ha kul med dem man tycker om.

Många av er har en partner som ni säker går och är irriterade på och ibland har onödiga tjafs med, vilket i sin tur tar massa onödig energi från dig själv. Försök se alla fördelar ist, småsaker har ingen betydelse när det väl gäller. Skriv en lista på nackdelar och bra saker hos din partner så ska ni se att det rätt snabbt känns löjligt. Jag var själv dålig på detta förr, men man tänker om när livet tar andra vändningar. Cancern har trots allt lärt mig väldigt mycket, jag har fått massa kunskap om kroppen och ser lite annorlunda på livet nu.

Vad är viktigt och vad är inte viktigt. Det jag vill säga egentligen är att: VAR SNÄLLA MOT VARANDRA FÖR RISKEN FINNS ATT DU KOMMER ÅNGRA DIG NÄR DET ÄR FÖRSENT.

Massa kärlek till er alla från mig!